Confused

Ja, det är vad jag är just nu. Mina känslor är rent ut sagt som en berg och dalbana. Vissa dagar kan jag se jätte posetivt på det, andra dagar inte. Jag vill inte ha det såhär, utan jag vill kunna fastna för något. Eller fastnat har jag redan gjort, men jag vill kunna fästa mig och stanna så. Inte hålla på och ändr amig hela tiden. För jag vet att den känslan som finns inom mig är äkta, det är bara jag som är rädd för att plocka fram den, rädd för att visa .. Den har alltid funnits och kommer alltid finnas. Jag vet inte hur jag ska få mig själv att inse att jag snart fått mina chanser, folk tröttnar det gör dem. Jag måste ta tag i det som finns innan det liksom passerar. Livet är alldeles för kort för att slösa bort!